måndag 30 maj 2011

FARVÄL

Kära läsare,

Dagen har nu kommit. Detta är mitt sista inlägg ifrån mitt liv i Santa Barbara, USA.

De sista dagarna har gått snabbt. Jag vet inte om de har gått för snabbt eller för långsamt. Som jag nämnt tidigare har känslorna gått upp och ner. Man går egentligen och väntar på att åka hem, samtidigt vill man pausa tiden och vara kvar här för alltid.

Det är så himla konstigt att bryta upp från det liv vi har skapat oss här. Att så hastigt och lustigt bestämma oss för att våra två år här bara skulle bli ett år. Jag har så svårt att inse att när jag aldrig mer kommer gå upp för vår trappa, aldrig mer kommer sitta ute på taket, aldrig mer svänga in på vår gata och känna "Nu, nu är jag hemma".

Jag är så himla tacksam för min tid här. Alla motgångar, alla medgångar, allt. Jag har vuxit som människa och är stolt över att ha flyttat till andra sidan jorden, då endast 18 år gammal, för att inte ha en blekaste aning om hur min framtid skulle se ut eller var jag skulle bo.

Min, vår, tid i USA kommer jag alltid bära med mig och jag kommer alltid minnas den med ett leende på läpparna. Jag kan ärligt säga att just nu, vill jag bara pausa tiden en liten liten stund till. Pausa världen och ställa mig ute på Santa Barbaras gator och bara titta, andas, vara.

Det här är slutet på en era. Kapitlet är färdigskrivet och det är dags att börja på ett nytt. Jag ser fram emot vad som väntar och framför allt är längtan efter min familj jättestor. Det ska bli skönt att ha dem runt mig.

Om du funderar på att åka till USA, gör det. Du kommer absolut inte att ångra dig.


Vår andra dag i SB.
Augusti 2010

Augusti 2010

September 2010

Sep. 2010

Sep. 2010

Oktober 2010

Okt. 2010

Nov. 2010

Nov. 2010

Dec. 2010

Januari 2011

Feb. 2011

Feb. 2011

Mars 2011


Dessvärre så vill inte Internet samarbeta längre, så kan inte bjuda på bilder från resten av året, men ja, de finns ju här i bloggen ändå.

Tack alla ni som följt mig på min resa. Så att säga.
Ni är fortfarande välkomna att ställa frågor om SB.
Louise.larsson91@live.se

1 kommentar:

  1. Tack Louise för att du har delat med dig av ditt liv i det stora landet i väster! Jag hade inte stått ut en dag om den inte hade funnit, jag har varje morgon kunnat läsa vad som hänt i "din värld" och jag har känt att jag - om så på avstånd- fått vara delaktig i ditt liv! Tack igen!
    Nu är längtan stor och jag gråter och ler (av glädje) när jag tänker på att - snart får jag krama om dig!

    Äskar dig!
    Mamma

    SvaraRadera